Emma, 36 år

Corona-kris och jag är inkallad på möte hos rektorn eftersom jag har hög frånvaro. Va? Det sätter tonen! Vår rektor gjorde klart för oss redan när restriktionerna kom att det knappast kunde gälla lärare eftersom vi alltid är snoriga och hostiga! Jag som så många andra på jobbet trotsar detta och är hemma vid symtom, men då tas en extern rektor in, för att skriva handlingsplaner för att minska frånvaron. Så nu söker jag nytt jobb.

Läser en krönika i Aftonbladet om avstånd och fnyser, för hur är det möjligt att hålla avstånd i skolan? Barn gråter när de skrapar knät eller bråkar och vill ha en kram, eller som det blivit nu med kramförbud, sitta bredvid fröken. Vi har pedagogisk lunch och jag sitter i en matsal som är full av barn och vuxna. För oss gäller inga regler och vi är utelämnade åt oss själva.

Jag och min kollega har infört regeln att vi ringer hem om barnet nyser mer än två gånger, kanske låter tufft men vi måste dra gränsen någonstans. Barn och föräldrar tjafsar och skriker men vi står på oss medan de skyller på pollen. En elev kommer tillbaka dagen efter trots att hen haft kraftig diarré och vi får ta dusten med föräldern. Det visar sig att vi gjort rätt och fyra av de fem barn vi skickade hem stannade hemma i 5–10 dagar pga feber och diarré.

Så trött på att ständigt behöva riskera min och min familjs hälsa, och behöva bråka med föräldrar, rektorer och andra som skiter i restriktionerna.