Anna, 31 år

Dagboksinlägg om tillståndet i Malmö under covid-19. 2020

En dag i Malmö och jag kan konstatera att den inte är vanlig. Butiker stängs igen, REA-skyltar hängs upp i centrum. Dagar då regnet faller är det tomt, grått och tyst. När solen skiner fylls gatorna på som om ingenting hänt. Under de dagarna trängs folk vid uteserveringar, vid havet är det fullsatt av människor som sitter med några centimeters mellanrum. En sådan dag försökte jag springa med avstånd till andra men jag var chanslös när det kom till att genomföra en säker löprunda. Jag sprang hem igen, ganska fort och resten av dagen gick jag inte ut.

Mina tankar gick främst till sjukvårdspersonal som offrar sin egen säkerhet för vår skull.

Hemma slog jag på tv:n och lyssnade till ytterligare dödsfall som inrapporterats och sjukvårdspersonal som uppmanar oss till att hålla oss hemma och hålla avstånd. Jag tar en klunk kaffe och under tiden öppnar jag fönstret och tittar ut på folket som går utanför, som om ingenting har hänt.

Det är en ovanlig onsdag och i mitt inre känner jag en förvirrande känsla. ”Håll er inne, håll avstånd” klingar det i mitt huvud om och om igen. Under tiden fylls uteserveringarna på med folk, det köas till glasskiosker och fiken är fulla vid havet.